Ensam
Är inte ensam rent fysiskt...
Men i själen är jag ensam, förlorat det jag värderat högst...
Kommer aldrig bli som innan...
Känner en otrolig saknad av kärlek och närhet....
Vill ha värmen tilbaka...
Är så rastlös.. går här hemma fram och tillbaka..
Vet inte vart jag ska ta vägen...
Kände värmen och kärleken från familjen nu när dom var på besök i påsk.
Men nu tillbaka i vardagen är det tomt och kallt igen.
Gråter inombords...
Försöker men det verkar vara försent...
Vill bara va älskad och få lika mycket tillbaka av den kärlek jag ger till dig....
Älskar dig mest av allt.
Men nu är det bara kallt och tomt här hemma....
Kom tillbaka.
Klarar inte det annars....
Vet inte vad vi ska göra...
Livet är svårt ibland min vän, min bror.
Det värsta känslan man kan ha är att svika dom som man har nära, tr mig, jag vet. Och jag vet att du vet.
Men, det är inte vad man tänker och har gjort som räknas utan vad du kommer att göra. Ibland slutar orden göra verkan och det som betyder nåt är handlingar. Och det finns inom dig. Om du bara släpper att vara "pappa" och börjar vara dig så kommer allt att ordna sig. Huvudsaken är att DU gör var DU tycker är vettigt för DIG och släpper alla måsten och kraven runt omkring dig. Du vet vad vi tycker, att det enda kravet du borde ha på dig själv är att du älskar dig själv och gör det du vill helst. Jag älskar dig min storebror! // "lillen"
Bättre nu? Kyss
